Jag har för länge sedan konstaterat att jag inte är "rätt" i tiden. Redan som barn insåg jag att jag aldrig skulle bli tillräckligt hipp (något som det inte hette ens då), oberoende av vilka fantasifulla eller kriminella påhitt jag ägnade mig åt. Så jag valde att huvudsakligen köra mitt eget race - och klarade mig väl ifrån det mesta av kompistryck på det sättet. Men ibland kändes det naturligtvis tungt att vara så hopplöst ute som jag var.
Som vuxen fortsätter jag att göra saker på mitt sätt och försöka tycka om mig som jag är. Det är klart att jag stundtals påverkas av massmedietrycket och känner mig hopplöst omodern när det ibland blir extra tydligt att jag inte är övermåttan intresserad av att
- laga mat
- dricka vin
- träna mycket och ofta
- köpa nytt för sakens skull
- sminka mig
- designa mitt hem eller
- åka utomlands
- ...
Men den känslan brukar gå över ganska fort. Kanske för att jag dessutom är så otidsenlig att jag anser att både barn och vuxna ska ta hand om det gemensamma genom att vara trevliga mot alla man möter, gå på gångvägor snarare än på gräsmattor och i rabatter, åtminstone delta på årsmötet i de föreningar och sammanhang man är med i samt kasta sitt skräp i skräptunnan. Det vill säga att vi som människor i ett samhälle har plikter, inte bara rättigheter. Tilläggas kan: Plikter mot varandra, inte bara mot oss själva.
Oj, vilken predikan det blev... Iallafall verkar det ibland som om tiden börjar komma ifatt mig. (Och då menar jag inte att jag blir äldre, även om det också är sant.) Nu heter den nya inredningsfilosofin wabi sabi - okonstlad inredning där det som inte är nytt och perfekt också är vackert. Mänsklighetens framsteg förstummar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar