Men hur tänker folk?
Hörde att några bekanta har beslutat gå skilda vägar. Hon vill, men inte han egentligen. Hon har köpt sig en lägenhet i närheten och han bor kvar i huset. Han har barnen ibland och hon ibland. För barnens skull får de bo kvar i huset även när mamma är med dem.
Ja, det låter ju bra. Men var ska han bo under de veckorna? Tydligen inte i hennes lägenhet iallafall, eftersom han övernattar på jobbet ibland.
Det är klart att sådant här är jättejobbigt, men... Någon slags logik och medkänsla med varandra borde väl kunna få plats bland alla sårade känslor hos vuxna människor?
...
Som sagt: Jag har ett bra liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar