Men hur tänker folk?
Hörde att några bekanta har beslutat gå skilda vägar. Hon vill, men inte han egentligen. Hon har köpt sig en lägenhet i närheten och han bor kvar i huset. Han har barnen ibland och hon ibland. För barnens skull får de bo kvar i huset även när mamma är med dem.
Ja, det låter ju bra. Men var ska han bo under de veckorna? Tydligen inte i hennes lägenhet iallafall, eftersom han övernattar på jobbet ibland.
Det är klart att sådant här är jättejobbigt, men... Någon slags logik och medkänsla med varandra borde väl kunna få plats bland alla sårade känslor hos vuxna människor?
...
Som sagt: Jag har ett bra liv!
fredag 17 oktober 2008
tisdag 14 oktober 2008
Höststrumpor?!
Denna underbara höstdag har jag varit och lämnat en kasse med (knappt) använda och någorlunda hela strumpbyxor i diverse färger på det lokala Folkpartikontoret. Jag tog mig in via en tandläkare och fick hänga dem på dörrhandtaget, men antar att de kommer dit de ska ändå. Jag tycker om konkreta och enkla insatser man kan göra för andra människor!
Så här är det:
"De flesta av oss har drivor av dem hemma. Vi talar om strumpbyxor i oanvändbara färger, halvmaskiga varianter eller bara sådana man köpte i masspack i fel storlek för att de var på rean. Men nu kan de komma till feministisk användning. På Fistulasjukhuset i Etiopien stödjer Liberala Kvinnor unga flickor som drabbats av fistula. Kort sagt, kombinationen av könsstympade underliv och unga flickor som föder barn utan läkarhjälp gör att underlivet trasas sönder vid förlossningen. Dessa kvinnor behöver strumpbyxor av oss. Varför? Jo, de klipper av överdelen av byxan och använder som trosa och själva benen väver de mattor av som de sedan säljer på marknaden. Vi kan lugna frihandelsvänner att vi inte stör någon lokal marknad, då dessa produkter inte säljs lokalt."
Har du strumpbyxor du vill bli av med? Skicka dem tvättade till:
Liberala Kvinnor Sveriges Riksdag, 100 12 Stockholm
(Eller terrorisera det lokala kontoret om de har öppet.)
Läs mer på: http://www.fistulasjukhuset.se/
Så här är det:
"De flesta av oss har drivor av dem hemma. Vi talar om strumpbyxor i oanvändbara färger, halvmaskiga varianter eller bara sådana man köpte i masspack i fel storlek för att de var på rean. Men nu kan de komma till feministisk användning. På Fistulasjukhuset i Etiopien stödjer Liberala Kvinnor unga flickor som drabbats av fistula. Kort sagt, kombinationen av könsstympade underliv och unga flickor som föder barn utan läkarhjälp gör att underlivet trasas sönder vid förlossningen. Dessa kvinnor behöver strumpbyxor av oss. Varför? Jo, de klipper av överdelen av byxan och använder som trosa och själva benen väver de mattor av som de sedan säljer på marknaden. Vi kan lugna frihandelsvänner att vi inte stör någon lokal marknad, då dessa produkter inte säljs lokalt."
Har du strumpbyxor du vill bli av med? Skicka dem tvättade till:
Liberala Kvinnor Sveriges Riksdag, 100 12 Stockholm
(Eller terrorisera det lokala kontoret om de har öppet.)
Läs mer på: http://www.fistulasjukhuset.se/
måndag 13 oktober 2008
Maffigt!
Igår sjöng jag John Rutters "Gloria" med ytterligare åttiotalet sångare samt orkester med pukor och trumpeter. Det var maffigt! Efteråt var jag skittrött, men ändå fylld av energi och en massa adrenalin som pumpade runt. Tänk vad musik kan göra med en!
Nu är det inga extraövningar förrän framåt advent, så den här veckan tänkte jag kanske hinna dammsuga och så...!
Nu är det inga extraövningar förrän framåt advent, så den här veckan tänkte jag kanske hinna dammsuga och så...!
torsdag 9 oktober 2008
I hate you
Äldste sonen har just dragit till skolan - efter en stunds iskall tystnad/otrevliga svar - och drämt igen dörren efter sig. På datorn har han medvetet låtit bli att logga ut, eftersom bakgrunden på hans skrivbord just bytts ut mot en idiotteckning med texten "I hate you mom".
Suck.
Livet som mamma bjuder onekligen på ganska många tillfällen till eftertanke och självrannsakan. Problemet är väl att det inte är så lätt att vara klar och analytisk när man blir känslomässigt påverkad av det hela samtidigt. Kort sagt: Jag är lite ledsen. Och inte har jag fått något vettigt gjort på hela förmiddagen, sonens "sovmorgon". (Eftersom han inte sover när han har möjlighet antar jag att han inte kan räknas som tonåring än, men...)
Ska jag sluta bry mig? Nej, det går ju inte. Men hur tjatar man utan att tjata? Vad jag än säger betraktas det ju som tjat och gnäll. (Och SÅ tråkig låter jag faktiskt inte. Iallafall inte hela tiden.) Det är ju föralldel något av min uppgift som förälder att "tjata", dvs att peka på och hålla gränser samt fostra till socialitet. (Finns det ordet, egentligen?) Det är visst friskt att han stretar emot, sägs det, men nog tar det en massa energi alltid. Särskilt som det har varit ganska lugnt ett tag.
Jag får nog lägga ned lektionsplanerandet till i eftermiddag. Jag behöver te, en god bok, kanske lite sudoku och glad musik i bakgrunden. (Som kompensation får jag väl se till att lägga i en tvätt och sätta igång en diskmaskin...!)
Suck.
Livet som mamma bjuder onekligen på ganska många tillfällen till eftertanke och självrannsakan. Problemet är väl att det inte är så lätt att vara klar och analytisk när man blir känslomässigt påverkad av det hela samtidigt. Kort sagt: Jag är lite ledsen. Och inte har jag fått något vettigt gjort på hela förmiddagen, sonens "sovmorgon". (Eftersom han inte sover när han har möjlighet antar jag att han inte kan räknas som tonåring än, men...)
Ska jag sluta bry mig? Nej, det går ju inte. Men hur tjatar man utan att tjata? Vad jag än säger betraktas det ju som tjat och gnäll. (Och SÅ tråkig låter jag faktiskt inte. Iallafall inte hela tiden.) Det är ju föralldel något av min uppgift som förälder att "tjata", dvs att peka på och hålla gränser samt fostra till socialitet. (Finns det ordet, egentligen?) Det är visst friskt att han stretar emot, sägs det, men nog tar det en massa energi alltid. Särskilt som det har varit ganska lugnt ett tag.
Jag får nog lägga ned lektionsplanerandet till i eftermiddag. Jag behöver te, en god bok, kanske lite sudoku och glad musik i bakgrunden. (Som kompensation får jag väl se till att lägga i en tvätt och sätta igång en diskmaskin...!)
lördag 4 oktober 2008
En lördag i oktober
Klippt slut.
Övat koncentrerat hela dagen inför konserten nästa söndag. (Slitigt, men nu sitter det nästan!)
Dessutom stått för organisationen kring lunchen till körsångarna.
Nästan blivit blåst på närmare två tusen spänn av den lokala ICA-handlaren. Och därmed missat den ack så viktiga uppsjungningen, dvs uppvärmningen av rösten. (De kom till kyrkan och bad särskilt om ursäkt sedan, hörde jag. Och tjejerna i delikatessen tyckte det var väldigt pinsamt redan när jag var där och påpekade saken. Men ändå.)
Hemma för sent på eftermiddagen för att kunna gå och vila, men njutit lite av höstsol och småplock på tomten istället.
Nu blir det en kvällsmacka och godnatt, fast barnen inte ens kommit hem för kvällen. (Jag har ju en man som kan ordna den saken.)
Godnatt!
Övat koncentrerat hela dagen inför konserten nästa söndag. (Slitigt, men nu sitter det nästan!)
Dessutom stått för organisationen kring lunchen till körsångarna.
Nästan blivit blåst på närmare två tusen spänn av den lokala ICA-handlaren. Och därmed missat den ack så viktiga uppsjungningen, dvs uppvärmningen av rösten. (De kom till kyrkan och bad särskilt om ursäkt sedan, hörde jag. Och tjejerna i delikatessen tyckte det var väldigt pinsamt redan när jag var där och påpekade saken. Men ändå.)
Hemma för sent på eftermiddagen för att kunna gå och vila, men njutit lite av höstsol och småplock på tomten istället.
Nu blir det en kvällsmacka och godnatt, fast barnen inte ens kommit hem för kvällen. (Jag har ju en man som kan ordna den saken.)
Godnatt!
onsdag 1 oktober 2008
Föräldrasamverkan
Har just varit på en intervju om samarbetet skola-föräldrar. Skolorna i området har beställt en undersökning om vad föräldrarna tycker och vill, så när jag blev tillfrågad sa jag naturligtvis ja. Min grundprincip är att stödja all forskning. Dessutom ville jag gärna tala om att jag tycker
1) att skolan ska sköta sitt jobb och jag som förälder mitt - vilket INTE är att utveckla skolan eller att lösa skolans problem. (Jag varken vill eller kan - eller ska.)
2) att det inte behövs en massa råd och representanter så länge barnen mår bra, jag får den information jag efterfrågar samt känner att jag blir lyssnad på de gånger jag har något att säga.
3) att jag inte är intresserad av att gå på möten som inte innehåller något mer än vad jag hade kunnat läsa innantill i ett brev. (Då tillbringar jag hellre tiden med barnen, istället för att lite luddigt tala om dem.)
4) att skolan i området nuförtiden fungerar utmärkt. (Jag har inte på länge märkt av några anpassningsproblem från lärare när alla elever inte går att passa in i mallen för vad som anses "normalt". Istället kan de se till var och en - och uppmuntra utifrån det!)
5) att skolan i vårt område är duktig på att tala om vad de vill göra och varför de vill göra det - och dessutom verkar lärarna tro på och trivas med att göra det!
6) att en bra rektor ser till att punkt 4 och 5 fungerar. Sätt ner foten i pedagogiska frågor - och stå för det! Och se till så att alla medarbetare är med på tåget.
Ja, det var väl ungefär det jag sa. Nu ska bullarna ut ur ugnen.
1) att skolan ska sköta sitt jobb och jag som förälder mitt - vilket INTE är att utveckla skolan eller att lösa skolans problem. (Jag varken vill eller kan - eller ska.)
2) att det inte behövs en massa råd och representanter så länge barnen mår bra, jag får den information jag efterfrågar samt känner att jag blir lyssnad på de gånger jag har något att säga.
3) att jag inte är intresserad av att gå på möten som inte innehåller något mer än vad jag hade kunnat läsa innantill i ett brev. (Då tillbringar jag hellre tiden med barnen, istället för att lite luddigt tala om dem.)
4) att skolan i området nuförtiden fungerar utmärkt. (Jag har inte på länge märkt av några anpassningsproblem från lärare när alla elever inte går att passa in i mallen för vad som anses "normalt". Istället kan de se till var och en - och uppmuntra utifrån det!)
5) att skolan i vårt område är duktig på att tala om vad de vill göra och varför de vill göra det - och dessutom verkar lärarna tro på och trivas med att göra det!
6) att en bra rektor ser till att punkt 4 och 5 fungerar. Sätt ner foten i pedagogiska frågor - och stå för det! Och se till så att alla medarbetare är med på tåget.
Ja, det var väl ungefär det jag sa. Nu ska bullarna ut ur ugnen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)