Jag har alltid skrivit. Inte dagbok, det kändes så mekaniskt och tvingande att kalla den så, men tankebok. Att fundera i formulerad form har varit mitt sätt att bearbeta livet och tron. I det egna huvudet har ju orden och tankarna en förmåga att gå runt till slut, men när du skriver ner dem blir det lättare att reda ut dem. Lättare att få lite perspektiv, hitta en eller annan röd tråd och kanske skratta lite åt sig. Eller iallafall le ömt. (Det sistnämnda tror jag är ganska viktigt.)
Och nu en blogg. Jaha. Jag kan inga skrivna eller oskrivna regler för vad en sådan ska innehålla eller se ut, men tänkte att det kanske kan få mig att fundera i skriftlig form lite oftare. För hur det är så går dagarna ganska fort (till och med tioåringen här hemma tycker det!) och saker hinner inte alltid bli så genomtänkta som man skulle önska. Egentligen är jag skeptisk till fenomenet i sig, men om det hjälper mig så räcker ju det. Och om någon annan har nöje eller nytta av mina egotrippade tankar, så...varsågod!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar