Jag har färdats genom världen i sommar, på ett sätt som jag inte har fysiska möjligheter att göra i verkligheten. (Och ingen längtan efter heller, om jag ska vara ärlig, men det är ju en helt annan diskussion.) Det är fördelen och glädjen med att läsa - att man får lära sig så mycket om att vara människa i olika åldrar, i olika tider och på olika platser. Jag har i sommar varit i Bangladesh, i Ghana och i Mexico. Två av böckerna handlar om bistånd och hur svårt det kan vara, samtidigt som man i åtminstone det ena fallet också får del av de utsatta människornas verklighet och historia. Den tredje ger läsaren uteslutande det senare. Alla tre tycker jag är läsvärda på sitt sätt.
Så vad har jag läst?
Innan floden tar oss av Helena Thorfinn handlar om Sofia som tar med sig familjen till jobbet som biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka, huvudstaden i Bangladesh. Det är inte lätt, varken att få något väsentligt gjort eller att få värderingarna att stämma med att vara vit familj på besök i landet. Det är intressant och ger mycket att fundera på och diskutera, men berör inte riktigt på djupet. Tycker jag. Då är det något helt annat med den parallella berättelsen om de tre fattiga systrarna från landet (som skrämmande fort blir två, efter att storasyster mördas av sin man och svärmor) och deras försök att skapa sig ett självständigt liv i ett samhälle som inte är nådigt mot kvinnor som vill vara människor. Den berättelsen är smärtsam, men stannar kvar i hjärtat.
Marika Kings Projekt längtan var mer ännu mer lättsmält sommarläsning. Fokus ligger på den svenska konsulten Lisa som flyr Stockholmsstressen för att göra något meningsfullt, även om läsaren får veta lite om biståndsprojektet hon jobbar med i Ghana också. Trots ytligheten var det faktiskt en ganska intressant fortsättning på biståndstemat.
En bön för de stulna av Jennifer Clement läste vi i bokcirkeln och pratade kring den sista söndagen i augusti. Boken är både skoningslös och meningslös, precis som den hopplösa verkligheten är för kvinnor och barn i bergsbyn utanför Acapulco i sydöstra Mexico. Det är så skakande att man knappt förmår ta in det. Och det är en konstig roman. Men jag är glad att jag har läst den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar