Här rämnar språken

 Eftersom jag var sjuk den sista söndagen i september har jag de senaste veckorna slagits med frågan: HUR ska jag kunna skriva en bloggpost om den här boken när jag inte i samtal och lyssnande fått stöta och blöta intryck och funderingar kring denna mångfacetterade text?

Jag brukar ju påstå att en bok inte är färdigläst förrän vi i bokcirkeln har pratat om den. Det är verkligen så sant som det är sagt. Trots detta gör jag som synes ändå ett försök.

 Johanna Larssons Bokstavstro (2024) är en samling dikter om språket och tron, om Bibeln och om missionärer. Särskilt en: John Chau, som i november 2018 närmade sig det isolerade stamfolket på North Sentinel Island i Bengaliska bukten för att berätta för dem om Jesu kärlek.

My name is John and I love you and Jesus loves you.  (s. 9, 25, 112)

det var allt han kunde önska, john
att från hans liv skulle doften spridas
tala till deras hunger
få det att vattnas i munnen

(s. 117)

John dödades (sannolikt) av sentileserna, efter att ha låtit sig skeppas in i den förbjudna zonen runt ön och med hjälp av en kajak tagit sig i land några gånger. Efter att ha flytt i ett pilregn återvände han ändå – och sedan kom han inte tillbaka från stranden.

vad ska jag göra med dig, john
jag borde samla bråten i sanden
bära bort dig
dina sanslösa ben
(…)
ditt namn är ett sår som strålar
(…)
jag vet inte vad gud kräver av oss
men du tar inga risker

(s. 10-11)

Larssons bok är indelad i kapitel med titlar som placerar läsaren vid olika vatten: Stranden, Columbia river, Bengaliska bukten, Jordanfloden, Genesarets sjö, Nildeltat och sedan tillbaka till Stranden. Det börjar med en bibeltext i fyra olika översättningar som delvis anger temat och därpå följer dikterna - ibland kortfattade och poetiska, ibland mer prosaiskt berättande.

Här finns information, tankar och frågor kring frälsningsläget i världen och om sentileserna, kring tron och olika sätt att se på mission, kring talspråk och skriftspråk och modersmål och översättningars textuella förskjutningar. Och om Gud bortom språket.

och jesus, guds lamm
blir guds säl, guds lilla renkalv
kan man ta platsen ur namnet
platsen ur språket

(s. 52)

och här, i den stinna luften
denna pingstafton rämnar språken
och det står mig fritt att tilltala dig

(s. 24)

Spännande. Intressant. Texterna berör och öppnar många djup. Läs den!