Ansvarsfrihet

Nu har jag sjunkit ihop i en liten blöt hög. Samfällighetsföreningens årsstämma är avklarad, inklusive ett konstituerande möte. (Dessutom har jag städat lokalen både före och efter användandet samt bakat kakan till fikat). Pust! Och hurra, jag och min styrelse har fått ansvarsfrihet - av de fyra (!) närvarande medlemmar som inte var styrelseledamöter - och den nya styrelsen är fulltalig. Men någon valberedning blev det inte i år heller.

Det finns väldigt mycket att säga om individuellt ansvar för det allmänna och om demokratiska principer, men jag orkar inte just nu. Istället tänker jag vara nöjd med det hela ett tag. Och imorgon ska jag gå i kloster några dagar.

Ibland blir det inte som man har tänkt sig

Efter att ha firat påsk med körsjungande i diverse gudstjänster och med mat och samvaro i diverse familjekonstellationer, väldigt trevligt alltsammans, skulle vi fara de trettio milen till Stugan för att "öppna" efter vintern. Röja lite på tomten så att man kommer fram, städa undan lite av all spindelväv som växer ur vrårna så fort man stängt dörren efter sig. Och njuta av vårsol på näsan utan en massa måsten! (Man kan ju faktiskt inte börja måla ytterväggar eller byta takpannor/hängrännor när snön mer eller mindre yr kring knutarna.)

Och så startade inte bilen.
Eftersom kommande helg också är full av trevliga aktiviteter, så smälte de möjliga röjardagarna bort som oväntad snö i slutet på mars 2008. (Möjligen ska jag påstå att de brann inne, för att fullständiga denna orgie i haltande bilder...) Så vi stannar hemma och styr lite lagom, har just varit och bowlat, har just fått igång bilen igen, kanske tar en tur till simhallen på lördag etc. Vi tar det lugnt och hinner med en hel del annat, helt enkelt.

Ibland blir det inte som man har tänkt sig - men annorlunda och bra ändå!

Te och Ipren

Det är inte så dumt med annandag och påsklov när magen månadskrigar ovanligt intensivt. Allt jag vill ha är (inte ett halsband av korall, utan) många koppar te och så många Ipren som man får äta per dag. Samt en soffa och en trevligt lättläst bok...

Boknörd?!!

Det här var jag ju bara tvungen att prova!



Tyvärr får jag inte plats med mer än en bokcirkel i mitt liv, men å andra sidan har jag inget behov av att vara en del av Svenska Akademien...

(En vecka efter att jag gjorde det här testet kom det ett e-brev från Barnens Bokklubb med medlemsinformation till mina barn. Där framgick att det redan är 16000 som provat på det!)

Första snön (nästan)

Ja, jag blev ju lite kall om näsan när jag satt ute och läste i helgen. Men inte trodde jag att det skulle komma en hel decimeter snö på det nyuttagna cafébordet redan på måndagen!

Men som jag sa till de snöbollskastande barnen - passa på och blöt ner er. Så mycket mer snö blir det väl inte i den här delen av landet...

Vår och påsk

Jag har nu fått de slutgiltiga vårtecknen som inte lämnar plats för mer tvivel. Trots att det var frost i gräset i morse (och det följaktligen regnade under träden när maken och jag var ute på promenad) satt vi ute och eftermiddagsfikade. Dessutom är barnen, trots bristen på snö, numera ute frivilligt i flera timmar - och spelar kula!

Och påsken har inte varit och kommer inte att bli tidigare än så här i hela mitt liv! (Påskdagen kan infalla tidigast 22 mars, men det har inte hänt/händer inte överhuvudtaget under 1900- och 2000-talen. Den 23 mars, som i år, var påskdagen år 1913 men blir det inte igen under detta århundrade.) Det ni!

Ute eller inne?

Jag har för länge sedan konstaterat att jag inte är "rätt" i tiden. Redan som barn insåg jag att jag aldrig skulle bli tillräckligt hipp (något som det inte hette ens då), oberoende av vilka fantasifulla eller kriminella påhitt jag ägnade mig åt. Så jag valde att huvudsakligen köra mitt eget race - och klarade mig väl ifrån det mesta av kompistryck på det sättet. Men ibland kändes det naturligtvis tungt att vara så hopplöst ute som jag var.

Som vuxen fortsätter jag att göra saker på mitt sätt och försöka tycka om mig som jag är. Det är klart att jag stundtals påverkas av massmedietrycket och känner mig hopplöst omodern när det ibland blir extra tydligt att jag inte är övermåttan intresserad av att
- laga mat
- dricka vin
- träna mycket och ofta
- köpa nytt för sakens skull
- sminka mig
- designa mitt hem eller
- åka utomlands
- ...

Men den känslan brukar gå över ganska fort. Kanske för att jag dessutom är så otidsenlig att jag anser att både barn och vuxna ska ta hand om det gemensamma genom att vara trevliga mot alla man möter, gå på gångvägor snarare än på gräsmattor och i rabatter, åtminstone delta på årsmötet i de föreningar och sammanhang man är med i samt kasta sitt skräp i skräptunnan. Det vill säga att vi som människor i ett samhälle har plikter, inte bara rättigheter. Tilläggas kan: Plikter mot varandra, inte bara mot oss själva.

Oj, vilken predikan det blev... Iallafall verkar det ibland som om tiden börjar komma ifatt mig. (Och då menar jag inte att jag blir äldre, även om det också är sant.) Nu heter den nya inredningsfilosofin wabi sabi - okonstlad inredning där det som inte är nytt och perfekt också är vackert. Mänsklighetens framsteg förstummar mig.

Hurra!

Jag har fått jobb - kanske. Får man ropa hurra då?
Intervjun gick alltså bra och de vill ha mig - om de behöver mig. En försenad upphandling är anledning till förvirringen. Trots oviss väntan i några veckor till känns det rätt bra, så... HURRA!

Och imorgon ska jag gå på syföreningsauktion. Det ger tid med goda vänner, fika och underhållning (iallafall om auktionsutroparen är hyfsad) på samma gång. Trevligt! Dessutom är jag i princip uppvuxen på och med kyrkliga basarer, så jag njuter också av nostalgifaktorn och minnena av bland annat mormor som alltid tog lotter till alla barnbarnen så att vi vann på distans. För att inte tala om att man får ha roligt samtidigt som man "slösar" och ger sin fastekollekt!

Mitt läsande

Som det väl har framgått av denna blogg läser jag en hel del och tycker om böcker. Sanning att säga har jag till och med ett visst behov att äga dem, i alla fall de jag tycker är bra och vill kunna läsa om utan besvär. Men jag jobbar med den biten - eftersom jag pretentiöst nog någonstans ändå inte vill fästa mitt hjärta alltför hårt vid världsliga ting, eftersom det finns utmärkta bibliotek och eftersom vi inte har plats med fler bokhyllor här hemma!

Under rubriken "Läser just nu…" till höger kan den intresserade följa vad jag sätter i mig, även om listan inte är heltäckande. Så här funkar det nämligen: För det mesta har jag någon faktabok som ligger halvläst och väntar på när jag har ork och lust. (Just nu är det som synes Göran Häggs Välfärdsåren. Den är mycket intressant men kräver ett ganska stort mått av koncentration.) Oftast har jag också någon skönlitterär bok på gång som har funnits på borde läsa-listan ett tag, men som jag av någon anledning tycker/inbillar mig kräver lite mer. (För närvarande representeras den boken av Lars Ahlins Natt i marknadstältet, en av de titlar som står på litteraturlistan för den nätkurs jag ska påbörja i slutet av mars. Jag har snart läst tvåhundra sidor, vilket är knappt hälften, men vet fortfarande inte vilken som är den röda tråden.) Dessutom läser jag i princip ständigt en bok för att slappna av. Det handlar ofta om omläsning och skumläsning och det går fort - så fort att jag inte ids byta titel i listan riktigt varje gång. (Jag har nog skrivit dit ungefär varannan. Ganska ofta är det en gammal pusseldeckare, just nu en lite nyare. Men det ska vara ganska lugnt, trots blod och död, och inga sådana där flämtande thrillers där man aldrig hinner andas ordentligt.) Slutligen läser jag Bibeln, dels hela böcker som ofta diskuteras i en bibelstudiegrupp och dels kortare bitar i min ensamhet.

Naturligtvis tillkommer även andra böcker och texter av olika slag, men i det stora hela är detta en hyfsad beskrivning av min bokkunsumtion just nu. Jag har inte sagt något om bokcirkeln jag deltar i, vars böcker kan höra till de flesta av kategorierna, men det tar jag en annan gång.

Ja, nog är jag bokberoende. (En ganska trevligt ord-sammansättning. Mycket trevligare ord än "bookoholic", som jag heller aldrig sett eller hört men som nog skulle betecknas som modernare i dessa tider.) Frågan varför jag läser ska jag dock också lämna till en annan gång.

Vårprojekt

Solen skiner och humöret är utmärkt. Några grader kallt, blå himmel och små rester av det minimala snöfallet i helgen här och där i gräset. Underbara promenader och riktigt sköna fikastunder i soligt lä-läge utanför ytterdörren, gärna med en bok i knä´t.

Tar ett varv runt tomten och konstaterar att snödropparna är överblommade, krokusarna tittar upp och tulpanbladen visar sig de också. Med den här farten borde man nog ägna sig åt vårbruk i trädgården. (Eller tomten, som jag alltså brukar envisas med att säga. Det låter lite mindre ambitiöst än trädgård.) Ett antal fröställningar behöver klippas ner, men det är väl bäst att vänta tills det inte blir några fler minusgrader. Hösthallonen håller på att ta över helt, så de flesta nya skott måste helt enkelt grävas upp. Och så behövs det mer jord och sannolikt lite gödsel både här och där. För att inte tala om mitt sten- och torvparti (som bara har en sten). Det behöver rensas, grävas om, fyllas på och färdigomgärdas av den sista kantbiten som står i garaget.

Men vitsen med tidig vår är ju att man inte ska behöva känna att allt trädgårdsjobbet pockar på att få bli gjort. Istället kan man ägna sig åt alla andra projekt samt en och annan god bok. Jag går för närvarande successivt igenom högarna med kläder vid symaskinen - laga, återanvända på annat sätt eller kasta? Fotografierna från de senaste två åren skulle behöva komma in i pärmar, och källarrenoveringen har knappt styrfart. Allt är rätt roligt att syssla med, men tiden är ju begränsad. (Egentligen ska man visst bläddra i frökataloger och planera sommarens blomning. Jag kan föralldel njuta av bilderna, men sår några frön i förväg gör jag definitivt inte. Resultatet blir huvudsakligen förslösad kvinnokraft och några blekgröna, raka streck som lägger sig ner mot jorden och dör. Till min glädje är jag tydligen inte ensam: Läs en fröhatares funderingar på odla.nu) Man får helt enkelt välja sina krig och jobba för sina njutningsstunder, precis som i barnuppfostran.

Så länge solen skiner klarar jag allt!

Berätta om dig själv!

Nu har jag varit på anställningsintervju, för första gången på länge. Med andra ord: Det var nyttigt för självkänslan - och för tron på mänskligheten! (Bara för att jag har varit och är sjukskriven och arbetslös innebär det faktiskt inte att jag numera är ett vrak både emotionellt och intellektuellt. Mina kompetenser har inte heller blivit färre eller sämre. Snarare tvärt om.) Jag tycker att intervjun gick bra. Vi pratade med varandra, fångade upp trådar och kastade dem tillbaka. Hela tiden med en glimt i ögat, eftersom jobbet ifråga bland annat innebär att lära folk att klara av exempelvis en intervjusituation. En ganska surrealistiskt situation på sitt sätt.

I förberedelserna (Jag hade bara glömt förbereda en av standardfrågorna - Hur ska en bra chef vara? - resten var väl genomtänkta.) hade jag bland annat plockat fram mina anteckningar från en kurs jag en gång gick i Arbetsförmedlingens regi och som gick ut på personlighetstest och jobbmatchning. Det viktigaste jag lärde mig där var att jag har en helt annan syn på människans möjligheter till utveckling och lärande. Hur då? Jo, jag är helt övertygad om att vi kan förändras, att vi kan lära oss och utveckla nya kompetenser och kunskaper. Det trodde inte de där modellerna. Men jag fick iallafall lite nya infallsvinklar på hur man kan beskriva sig själv, så det var ju inte bortkastad tid ändå. Riktigt använbart, faktiskt, även om jag inte passade in i mallarna. Det föredrar jag dock att tolka som att jag inte är särskilt fyrkantig, utan istället mångsidig!

(Vilka standardfrågorna är? Ni vet: Berätta om dig själv! Vilka är dina starka respektive svaga sidor? Varför vill du ha det här jobbet? Varför ska vi anställa just dig? Vad vet du om oss? osv)