Jag har en gammal t-shirt med en ilsken Kalle (i Kalle & Hobbe) på. Över honom står det "Idag är jag farlig". Den tröjan har jag på mig idag för att varna folk omkring mig. Frustrationen är nämligen STOR.
Jag har suttit några kvällar och plockat ihop lite tankar här och där till min hemtenta. Häromdagen satte jag mig vid datorn och blåskrev ner allt jag kommit att tänka på och alla mer eller mindre självklara sammanfattningar och referat som troligen har sin plats i den. Rätt mycket text blev det och jag kände mig jätteduktig! Idag har jag försökt få styr på eländet - hitta en röd tråd att använda i texten, komma på lämpliga referenser till kurslitteraturen som kan hjälpa mig bortom det självklara... Och jag tycker inte att jag kommer någonstans överhuvudtaget. Grrr!
Det är ju tur att jag med mitt förnuft kan lugna mig med att det är så här skrivprocessen fungerar. Allt är fullkomligt normalt, du har varit här förr och du vet att du snart kommer vidare. Kan väl hända, men det KÄNNS inget bra!!! Blä.
(Och inte skulle det bli bättre om någon vänlig själ påpekade att den här kursen ju faktiskt bara är till som förströelse och alltså fullkomligt självvald och inte särskilt viktig. För så funkar inte jag. Har jag tagit mig så här långt så ska jag minsann i hamn också. Eller för att byta bild: Man kan ju inte lägga av på mållinjen. Och så skulle det vara om jag inte försökte skriva en vettig text till två helt rimliga uppgifter.)
Ja, ja. Vi får väl se hur jag mår efter några timmar vid datorn imorgon också. Åtminstone den första uppgiften har snart slingrat färdigt... Nu ska jag sova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar