Har just läst ut Tomas Sjödins Det händer när du vilar. Den ska läsas långsamt. (Men jag tror att jag måste börja om nu.) Så här står det i första kapitlet:
Vilan har hamnat i vanrykte. Vi ursäktar den som vore den en synd. Vi försvarar den som vore den en brottsling. Och vad värre är, vi hanterar den som om den vore något vi egentligen klarade oss lika bra utan. Det har gått så långt att det till och med betraktas som fult att vara trött. Den här boken är mitt motdrag
En underbart vilsam bok om sabbatens, den regelbundna vilans, nödvändighet och möjliga konsekvenser om man tar tredje budet på allvar. Boken är full av saker jag skulle vilja citera, så det är svårt att välja...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar