Mammorna som hämtade på dagis tittade lite konstigt på tanten som bara stod alldeles stilla och stirrade framför sig mitt på gräsmattan mellan postlådan och busshållplatsen. Men det var ju där jag kom åt att vända ansiktet mot den förskrämda januarisolen strax efter tre idag - och där som eventuella solstrålar kunde nå mig.
Köksrenoveringsprojektet rullar långsamt vidare. Idag har jag grundmålat de tidigare bruna resp. skitgula fönster- och dörrkarmarna vita. Å så ljust det blir!
Nu har jag börjat min framförtevengympa igen efter alla förkylningar och helger. Det gör mig ljus till sinnes, även om det var ganska tungt idag. (Jag brukar också passa på att le fånigt mot de käcka tränarna på tv:n. Det sägs ju att kroppen mår bra bara av att man använder de där skrattmusklerna, så man får ju passa på. Ett annat bra tillfälle är när man stänger av datorn. Då blir iallafall min skärm först svartvit och får sedan färg igen - och då ler jag!)
Detta är mitt hundrade blogginlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar