söndag 10 maj 2009

Nyp mig i armen!

Jag har ganska många gånger tålmodigt fått försöka förklara för barnen att det inte alls är så att man tjänar pengar bara för att det står så i annonsen. Man "tjänar" möjligen pengar om man ändå hade tänkt köpa varan ifråga och den sedan är extra billig när man gör det - men inte annars. Och man får ju inte precis några extra pengar i handen då heller.

Tydligen har jag farit med osanning. Igår fick jag nämligen sjuhundra spänn för att jag inte köpte en mobiltelefon.

Så här gick det till:

Till slut har vi insett att äldste sonen behöver ett abonnemang till sin mobiltelefon, istället för det nuvarande kontantkortet. Alltså kollade vi marknaden via nätet, gjorde ett Excelblad som kunde räkna åt oss och diskuterade hur mycket man egentligen måste/behöver ringa och skicka sms. Telias abonnemang Prata på befanns vara det bästa för honom just nu.

Igår hade jag vägarna förbi en Teliabutik och gjorde slag i saken, särskilt lämpligt med tanke på att sonen bara hade tre kronor kvar i mobilen. Jag talade om vad jag ville ha och fortsatte småprata med kvinnan bakom disken medan hon fixade fram ett avtal (som ju jag fick stå för eftersom sonen är minderårig) som jag skrev under. När jag packade ner min kopia för att ge mig iväg utspann sig följande dialog:

- Man brukar ju köpa en telefon också när man tecknar det här abonnemanget...
- Jaa...??? (Kommer det några extra villkor nu, eller vad är det här?)
- ... och då får man ju den billigare, så jag skriver ut ett presentkort på 700 kr till dig här.
- Jaha... (Vad är det hon säger?) Det var värst!
- Det gäller i alla Telias butiker i tio år!
- (Tyst nu, säg inte mer. Bara le och tacka och GÅ innan hon ändrar sig!) Tack så mycket!

Helt osannolikt! På vägen hem nöp jag mig i armen och tittade med jämna mellanrum på presentkortet ifråga. Ja, det står så. (Hoppas hon inte blev hudflängd när kassan skulle räknas ihop.) Aldrig har jag hört talas om något liknande.

Inga kommentarer: