Tveksamt utflyktsväder? Inte då!

Lämnade i morse hemstaden i hällande regn för en utflykt till Birka. Vi bävade lite, hur skulle det bli i Mälaren, och packade in också stövlar och paraplyer i bilen. (Förutom den obligatoriska ryggsäcken med allas regnkläder.) Tillbaka i det hällande regnet - och här har tydligen fallit såar med vatten - kan jag bara konstatera att dagen har varit fantastisk!

Sol, vind och vatten,
höga berg (nåja) och djupa hav...

Inte en droppe nederbörd, mestadels soligt väder med mer eller mindre vind, lagom lång båtresa till och från Södertälje samt trevligt tretimmarspass på plats på Björkö. Till och med vår sura trettonåring tinade upp något.

Nästa gång ska vi nog våga oss på den längre promenaden ut bland fornlämningarna, men den här gången fick det räcka med en tjugominuters museitur samt en fyrtiominuters dramatiserad kort vandring.

Läs mer hos Strömma kanalbolaget samt Riksantikvarieämbetet!

Fackspråk

I ett svagt ögonblick lovade jag Farbror ordförande i järnvägsföreningen att iallafall skissa på en engelsk översättning av det lilla svårlästa informationsbladet. Efter att ha gjort en något läsvänligare svensk variant, samt en del nya skyltar, har jag nu börjat jobba med saken. Och det är ju bara att konstatera att jag hade fullkomligt rätt i mina farhågor - det är inte helt lätt att haspla ur sig rimliga engelska uttryck för fackord som

lokomotor
spårvidd
smalspår
tanklok
gångegenskaper
tjänstevagn
resgods
konduktörskupé
etc

som inte alltid står i de vanligaste ordböckerna heller. Men jag jobbar på! Med hjälp av järnvägsintresserade vänner samt lite sökningar på nätet borde det vara möjligt att prestera en skrift som inte ser alltför illa ut. (Och i bästa fall orkar min tyska väninna göra detsamma, så att även den turistströmmen får sitt!)

För övrigt är jag ganska tacksam att ni slipper höra mig, när jag mitt i det engelska översättandet plötsligt ska försöka prata om ånglok och motorvagnar på tyska...

Gå och bada

Nu har jag - äntligen - tagit årets premiärdopp! Närmare bestämt i högvatten och bland höga vågor, vid kusten en bit söder om Göteborg. Saltet sved härligt i alla skråmor efter trädgårdsröjet. Elvaåringen höll mig sällskap bland vågorna, även om han grinade illa över saltsmaken.

Det är verkligen inte mycket att skryta med ett premiärdopp den 12:e juli, med tanke på att båda mina föräldrar är från västkusten och i princip anser att en sommardag utan bad är en förspilld dag. Men jag har faktiskt inte haft någon direkt lust att bada hittills i år.

(Med "sommardag" menas i detta fall alla dagar som infaller under perioden maj till september, med "bada" menar jag i detta inlägg "simmat i hav eller sjö".)

Sanning att säga blir det inte så mycket badat överhuvudtaget i den här familjen, vilket väl beror på en handfull olika saker. För att ta några ur högen: Jag tycker distinkt illa om att trängas med andra människor på en sandstrand. Jag är inte särskilt förtjust i att ligga och sola, knappt ens med en bok i handen, utan vill hellre ta ett dopp framåt kvällningen. Jag simmar oftast inte omkring särskilt länge. Barnen är skeptiska mot havet, men kan för övrigt hålla på i vattnet hur länge som helst - helst med sällskap. Maken har aldrig riktigt förstått vitsen med att bada överhuvudtaget. etc

Kort sagt svårkombinerat. Men det är härligt de gånger det blir av!

Dagsformen är helt okej

För första gången i mitt liv vänder jag nästan på dygnet. Det känns lite konstigt. Inte ens under tonåren ägnade jag mig ju åt att sova länge på morgnarna i någon större utsträckning. Nu måste jag göra det för att vara hyfsat klar under hela min arbetstid 11-15.

Till min glädje verkar det dock fungera! Jag sover till strax före nio, klarar av att jobba halvtid för första gången på länge, sover en stund sen eftermiddag och tar mig mer eller mindre motvilligt upp till en lång kväll. Idag har jag både lyckats klippa lite häck och ta en promenad och läsa. Så nog är det positivt.

Men jag tror att jag måste gå och lägga mig före midnatt idag, så vi får väl se hur länge jag kan sova imorgon...

Regngrått

Usch, så kall jag är.

Jag fick ta en joggingrunda i museihallen ibland för att inte frysa fast denna regnvädersdag. Och boken (Oz, se till höger) har iallafall inte på de första två dussin sidorna fått mig att glömma att det regnar. Brr.

Men det kommer fler dagar!

Mer relativitet

Plötsligt ringde de från ett av alla dessa otaliga jobb som jag sökt. Skulle jag kunna tänka mig att sköta privatundervisning i svenska för invandrare en och en halv timma i veckan med start i augusti? Låg lön (så klart) och inga bestämda datum, men bara två elever och möjlighet att lägga schemat som vi kommer överens om tillsammans. Jodå! (Lämpligt tillfälle att prova på detta med Svenska 2, som jag egentligen inte har någon utbildning för. Sådana jobb verkar ju alltid finnas...)

Senare samma dag hade jag anställningsavtal och sekretessavtal i e-brevlådan, att undertecknas i två exemplar och insändas snarast möjligt.
- Hmmm...
tänkte jag när jag med stigande förvåning - och obehag - läste igenom dessa till ofullständig svenska översatta sidor. Jag är ingen nyckelperson, jag vet ingenting om företaget, jag är erbjuden timlön och några futtiga timmar per vecka... Det är verkligen inte rimligt att jag ska skriva under på alla dessa om och men, som i värsta fall kan tolkas som att jag inte får jobba med utbildning hos någon annan varken när jag är anställd eller under de därpå följande två åren. Dessutom rimmar det illa både med vad jag vet om svenska anställningsförhållanden och med a-kassereglerna.

Alltså avböjde jag - och talade om att det kändes obehagligt. (Samt skrev ett brev till handläggaren på arbetsförmedlingen med en förklaring. Någon nytta har man ändå av att vara över fyrtio! Jag skulle aldrig ha vågat när jag var tjugo.) Döm om min förvåning när jag nästa dag får en förfrågan om jag kan tänka mig att skriva under det nya avtal, utan så mycket text, som de samma dag skickat med vanlig post! Allt är tydligen relativt.

Jo, jag har skrivit på det. Det känns spännande och ska bli roligt. Framförallt känns det väldigt bra att jag lyssnade på mig själv och sa ifrån - och det gick bra ändå!

Apropå

Apropå den där tentan i den där nätkursen, tänker jag nu utnyttja detta utrymme till att känna mig himla nöjd.

(Jag kände mig rätt nöjd när jag i början av juni konstaterade att tentan var färdig. Det var också en befrielse att känna att - Ja, ja. Blir jag inte godkänd så SKITER JAG I DET! Och så kändes det rätt bra att maken då bara tittade på mig, skakade på huvudet och sa ungefär att Lisa lilla, du blir INTE underkänd. Möjligheten existerar inte.)

Faktum är att jag fick högsta betyg - och hade 17 av 18 poäng på tentan. Och även om det ju egentligen inte har någon betydelse, så känns det himla bra för egot!!!