Vi känner oss ganska duktiga. Trots ovädersvarning på västkusten åkte vi till stugan över helgen, bland annat för att stänga den för vintern.
(Detta innebär saker som att tömma varmvattenberedaren, torka ur kyl och frys, sätta ner värmen till 7 grader, läsa av el- och vattenmätare, ge grannen lite bensinpengar för att han kör över på vår tomt med åkgräsklipparen och liknande väsentligheter.)
Och trots att det regnade i princip hela tiden (iallafall när vi var ute och jobbade) är nu alla tre äppleträden ordentligt beskurna! Det var länge sedan sist, men med JAS-beskärning (eller snarare JASO: juli, augusti, september...och oktober blev det visst också) ska det tydligen inte bli så mycket vattenskott.
Man kan ju alltid hoppas.
Och så tycker jag att det är trevligt med en förkortning som jag kommer att kunna komma ihåg. (Jakt, Attack... ja, vad det nu är när det kan fara och flyga.)
måndag 5 oktober 2009
tisdag 29 september 2009
Värderingar
I kursen Tvåspråkighet läser jag för närvarande Seija Wellros bok Språk, kultur och social identitet. Den är mycket intressant och välskriven och lättläst, om än svår att anteckna ifrån. (Allt känns så självklart på något sätt, så jag vet knappt vad jag ska skriva. Men så blir det väl lätt när det handlar om något så existentiellt som språket och hur vi använder det.)
I ett avsnitt om språket diskuterar hon hur ord och begrepp färgas av värderingar, ofta utan att vi reflekterar över att det faktiskt är just värderingar. (För övrigt ett av bokens huvudbudskap: När kulturen internaliserats totalt ser individen sina tankar och sitt beteendemönster som det enda rätta och inget annat. Om vi blir medvetna om hur vi tänker och gör - för det är inget fel att tänka och göra så, det är det naturliga och eftersträvansvärda här hos oss - är det lättare att inte känna sig hotad av de människor som tänker och gör annorlunda.)
Ett av exemplen är 'gammal' (s. 28), som jag tidigare funderat lite över här. Wellros konstaterar att ordet ifråga bara under de senaste decennierna genomgått en värdeförändring i vårt samhälle, från associationen 'gammal och klok/gammal och vis' till associationen 'gammal och trött/gammal och gaggig/gammal och sjuk'. Ordet har alltså fått en negativ laddning, "utom i några särskilda sammanhang där pengar och traditioner är inblandade".
Jovars!
I ett senare kapitel refererar Wellros till två kommunikationsforskare, Condon och Yousef (1975), som talar om ett antal universella problem som har fått lite olika lösningar (el. värdesystem, som de kallar dem). De två polerna på en av skalorna handlar om huruvida ett samhälle hyllar individualism eller ömsesidigt beroende. I det förra, alltså det individualistiska samhället, är det bättre att vara ung än gammal. Detta för att man tänker sig att styrka, hälsa, bra utseende och flexibilitet i tänkande (som kan tänkas gälla mer för unga än för gamla människor) ökar individens möjligheter att fullt ut fylla sin alldeles egna plats i samhället - vilket är bra både för samhället och individen själv. Motpolen är ett samhälle där det är bättre att vara gammal än ung, eftersom erfarenheter och livsvisdom ökar med åren - och sådant befrämjar både individens och samhällets utveckling.
På många andra sätt hör jag hemma i detta vårt individualistiska samhälle, men när det gäller detta är jag alltså flera decennier efter. Plötsligt förstår jag också varför träning, mode, mat, inredning etc har blivit så oerhört viktigt för att man ska räknas som en vettig människa. Hennes fortsatta referat förklarar nämligen varför det i ett individiualistiskt samhälle är så viktigt att vara effektiv, nyttig, sportig, socialt rörlig och ägna sig åt konkreta handlingar och verksamheter som syns - snarare än att i första hand bygga relationer.
Intressant och värt en del tankar.
I ett avsnitt om språket diskuterar hon hur ord och begrepp färgas av värderingar, ofta utan att vi reflekterar över att det faktiskt är just värderingar. (För övrigt ett av bokens huvudbudskap: När kulturen internaliserats totalt ser individen sina tankar och sitt beteendemönster som det enda rätta och inget annat. Om vi blir medvetna om hur vi tänker och gör - för det är inget fel att tänka och göra så, det är det naturliga och eftersträvansvärda här hos oss - är det lättare att inte känna sig hotad av de människor som tänker och gör annorlunda.)
Ett av exemplen är 'gammal' (s. 28), som jag tidigare funderat lite över här. Wellros konstaterar att ordet ifråga bara under de senaste decennierna genomgått en värdeförändring i vårt samhälle, från associationen 'gammal och klok/gammal och vis' till associationen 'gammal och trött/gammal och gaggig/gammal och sjuk'. Ordet har alltså fått en negativ laddning, "utom i några särskilda sammanhang där pengar och traditioner är inblandade".
Jovars!
I ett senare kapitel refererar Wellros till två kommunikationsforskare, Condon och Yousef (1975), som talar om ett antal universella problem som har fått lite olika lösningar (el. värdesystem, som de kallar dem). De två polerna på en av skalorna handlar om huruvida ett samhälle hyllar individualism eller ömsesidigt beroende. I det förra, alltså det individualistiska samhället, är det bättre att vara ung än gammal. Detta för att man tänker sig att styrka, hälsa, bra utseende och flexibilitet i tänkande (som kan tänkas gälla mer för unga än för gamla människor) ökar individens möjligheter att fullt ut fylla sin alldeles egna plats i samhället - vilket är bra både för samhället och individen själv. Motpolen är ett samhälle där det är bättre att vara gammal än ung, eftersom erfarenheter och livsvisdom ökar med åren - och sådant befrämjar både individens och samhällets utveckling.
På många andra sätt hör jag hemma i detta vårt individualistiska samhälle, men när det gäller detta är jag alltså flera decennier efter. Plötsligt förstår jag också varför träning, mode, mat, inredning etc har blivit så oerhört viktigt för att man ska räknas som en vettig människa. Hennes fortsatta referat förklarar nämligen varför det i ett individiualistiskt samhälle är så viktigt att vara effektiv, nyttig, sportig, socialt rörlig och ägna sig åt konkreta handlingar och verksamheter som syns - snarare än att i första hand bygga relationer.
Intressant och värt en del tankar.
Bli gammal
Jag trodde att jag tidigare hade skrivit här om detta med att det är så svårt att få bli gammal i vårt samhälle, men jag hittar inte något sådant inlägg. Så då får jag väl börja med den introduktion jag kanske redan har skrivit...
Äntligen 40! skrev jag på min kalasinbjudan för ett par år sedan. För jag tycker att det är härligt att inte vara 25 längre - och för att jag kanske äntligen, någongång, kan få bli betraktad som vuxen och inte som en ungdom i olika sammanhang. Frågan är dock om det gör någon nytta (ur den aspekten alltså) att åren går, så länge föräldragenerationen styr och ställer.
Jag fascineras av att det är helt okej att bli äldre så länge man är under 25-30, men att det sedan inte längre är eftersträvansvärt. (För att inte tala om 'att åldras'. Det uttrycket går knappt att använda längre om man inte talar om någon som är över 80.)
Det är också intressant att det är så svårt att prata om ålder och om att bli gammal (som man ju blir hela tiden, med tiden), även med människor som jag normalt har pratat om det mesta i livet med.
Underligt! Men nu har jag läst en intressant bok, som jag ska återkomma till!
För övrigt frågade jag för många år sedan min nuvarande make: - Vill du bli gammal med mig? Och det ville han! Jag hoppas att vi får fortfara med det i många år än.
(Jag kommer tyvärr inte ihåg varifrån jag fick den underbara formuleringen, men jag tror att det var en dikt.)
Äntligen 40! skrev jag på min kalasinbjudan för ett par år sedan. För jag tycker att det är härligt att inte vara 25 längre - och för att jag kanske äntligen, någongång, kan få bli betraktad som vuxen och inte som en ungdom i olika sammanhang. Frågan är dock om det gör någon nytta (ur den aspekten alltså) att åren går, så länge föräldragenerationen styr och ställer.
Jag fascineras av att det är helt okej att bli äldre så länge man är under 25-30, men att det sedan inte längre är eftersträvansvärt. (För att inte tala om 'att åldras'. Det uttrycket går knappt att använda längre om man inte talar om någon som är över 80.)
Det är också intressant att det är så svårt att prata om ålder och om att bli gammal (som man ju blir hela tiden, med tiden), även med människor som jag normalt har pratat om det mesta i livet med.
Underligt! Men nu har jag läst en intressant bok, som jag ska återkomma till!
För övrigt frågade jag för många år sedan min nuvarande make: - Vill du bli gammal med mig? Och det ville han! Jag hoppas att vi får fortfara med det i många år än.
(Jag kommer tyvärr inte ihåg varifrån jag fick den underbara formuleringen, men jag tror att det var en dikt.)
söndag 27 september 2009
Echovox 3
Till min stora förvåning har kronor tvåhundrafemtio överförts till mitt nya konto från Schweiz. Sanning att säga trodde jag nog att vi skulle få tillbaka pengarna till slut, men eftersom vi faktiskt inte har betalat mer än ett hundra kronor av dem än... (Antagligen kommer de sista påstådda beställningarna med på nästa månads räkning, för de hade ca fyra månaders eftersläpning sist.)
Trevligt är det, iallafall!
Du kan läsa mer om den här historien i tidigare inlägg, närmare bestämt här och här.
Trevligt är det, iallafall!
Du kan läsa mer om den här historien i tidigare inlägg, närmare bestämt här och här.
fredag 25 september 2009
Pust!
Allting går i ett och jag hinner inte andas riktigt...
Nu verkar det dock som om äldste sonens skolilska kan mildras något efter intensiv kontakt med skolan. Dessutom är de stora proven gjorda för den här gången. (Han behöver väldigt mycket stöttning, som kanske har framgått här tidigare!)
Mina egna studier har stått på undantag, men jag har till slut lyckats sätta punkt för inlämningsuppgiften som ska vara färdig den här veckan. Skönt! (Litteraturläsningen till seminariet nästa vecka får faktiskt vänta ett tag.)
I helgen tänker jag hinna med hus och hem och tomt - och njuta av det! Jag ska vara ute i det vackra väder som maken lovat mig och klippa ner lite buskar, jag ska baka något gott och jag ska röja undan de värsta högarna till förmån för luft och ljus. Kanske kan jag övertala någon att dra runt dammsugaren lite...
Nu är det nu och sedan är på måndag. Härligt!
(För övrigt är jag mycket fascinerad av att min besöksräknare plötsligt har hoppat från elvahundra till elvatusen. Kan ni inte skriva och berätta vilka ni är allihop?)
Nu verkar det dock som om äldste sonens skolilska kan mildras något efter intensiv kontakt med skolan. Dessutom är de stora proven gjorda för den här gången. (Han behöver väldigt mycket stöttning, som kanske har framgått här tidigare!)
Mina egna studier har stått på undantag, men jag har till slut lyckats sätta punkt för inlämningsuppgiften som ska vara färdig den här veckan. Skönt! (Litteraturläsningen till seminariet nästa vecka får faktiskt vänta ett tag.)
I helgen tänker jag hinna med hus och hem och tomt - och njuta av det! Jag ska vara ute i det vackra väder som maken lovat mig och klippa ner lite buskar, jag ska baka något gott och jag ska röja undan de värsta högarna till förmån för luft och ljus. Kanske kan jag övertala någon att dra runt dammsugaren lite...
Nu är det nu och sedan är på måndag. Härligt!
(För övrigt är jag mycket fascinerad av att min besöksräknare plötsligt har hoppat från elvahundra till elvatusen. Kan ni inte skriva och berätta vilka ni är allihop?)
tisdag 22 september 2009
Sång i september
I helgen var jag på körläger. Nu för tiden orkar jag delta nästan fullt ut och det är jag så glad för! (Att den här veckan blir ganska trög och påfrestande står jag gärna ut med, för sakens skull.) Vi övade bland annat Rosenberg och Poulenc, som vi ska sjunga i vinter ihop med en del andra körer - och en jätteorkester. Kul!
Och idag är det tisdag, körövningskväll. Det brukar vara särskilt givande så här direkt efter körlägret, då man fortfarande nästan är uppsjungen och dessutom får befästa något av vad vi lärt oss under helgen. Härligt!
Jag måste få passa på att dela med mig av en sjungande dikt av Kajenn. Läs den högt och njut av ljudkombinationerna!
Uppmuntringssång i september
Går du mot hösten
sjungande
blir gången mera
gungande
och sången mera
klingande,
bevingande och lätt.
Det krävs något
betvingande
och lagom
tröstebringande
när mörkret blir
betungande
och alldeles för tätt.
Att sjunga
är ett sätt!
Och idag är det tisdag, körövningskväll. Det brukar vara särskilt givande så här direkt efter körlägret, då man fortfarande nästan är uppsjungen och dessutom får befästa något av vad vi lärt oss under helgen. Härligt!
Jag måste få passa på att dela med mig av en sjungande dikt av Kajenn. Läs den högt och njut av ljudkombinationerna!
Uppmuntringssång i september
Går du mot hösten
sjungande
blir gången mera
gungande
och sången mera
klingande,
bevingande och lätt.
Det krävs något
betvingande
och lagom
tröstebringande
när mörkret blir
betungande
och alldeles för tätt.
Att sjunga
är ett sätt!
fredag 18 september 2009
Höstens gåvor
Skolan har börjat och jag har inte ett enda ordentligt jobb, men vi har det bra tillsammans här hemma - och med äldste sonen kan jag till och med prata just skola utan att vi blir osams!
Det börjar bita i kinderna både på morgonen och på kvällen, men något gråväder lider vi inte av. Solen skiner uppmuntrande varje dag, tycks det mig, även utomhus.
När vi var i stugan härom helgen plockade vi med oss en massa äpplen hem. De äts av någon anledning inte upp i någon högre hastighet, vilket skulle behövas, så jag har börjat göra torkade äppelringar av dem. Underbart gott!
Några gånger i veckan går maken ut och plockar en liten skål med hösthallon att ha i filen. Och i frysen står små burkar på rad med rårörda röda vinbär för samma ändamål senare under terminen.
Jag måste erkänna att jag känner mig rik.
Det börjar bita i kinderna både på morgonen och på kvällen, men något gråväder lider vi inte av. Solen skiner uppmuntrande varje dag, tycks det mig, även utomhus.
När vi var i stugan härom helgen plockade vi med oss en massa äpplen hem. De äts av någon anledning inte upp i någon högre hastighet, vilket skulle behövas, så jag har börjat göra torkade äppelringar av dem. Underbart gott!
Några gånger i veckan går maken ut och plockar en liten skål med hösthallon att ha i filen. Och i frysen står små burkar på rad med rårörda röda vinbär för samma ändamål senare under terminen.
Jag måste erkänna att jag känner mig rik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)