Ta-twii, ta-twii, ta-twii, ta-twii!!
Det sitter en liten fågel i björken på "parkmarken" bredvid vårt hus. Den sjunger högt, ljust, rent och vackert om våren. Mestadels gör det mig mycket lycklig.
Klockan fyra på morgonen påminner mig dock fågelns jubel över den nya dagen snarare om min väckarklocka. Då är sången obarmhärtigt klar och obevekligt pockande och nästan outhärdlig. Och minuterna är ganska långa fram till strax före fem, då han/hon tydligen tar sig en flygtur eller slumrar in igen. Liksom jag.
Men det är väl smällar man får ta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar