I måndags började min nätkurs - och jag har ägnat veckan (samt en och annan timme under våren) åt en del inläsning. Varje gång jag börjar läsa akademiska texter efter en längre tids uppehåll, blir det ett visst motstånd först. Så ska det vara - helt naturligt när man som jag vanligtvis läser mest skönlitteratur. Däremot är komplicerat innehåll och fackspråk ingen ursäkt för författaren att ägna sig åt akademiskt dravel, vilket inte alltför sällan är fallet.
Men, men. Kvalificerat skitsnack förekommer ju emellanåt i de flesta fack och situationer. I bästa fall döljer - och ibland mer eller mindre begraver -de tjusiga, men obegripliga, ordridåerna ett intressant innehåll. I värsta fall döljer de platt intet. Nada. Den koncentration och möda läsaren (eller åhöraren) lagt ner på att förstå och tränga igenom den hopplösa språkliga formen är totalt förspilld. Tack och lov så minskar mödan något med tiden, eftersom även denna slags träning oftast ger resultat.
De texter jag har läst hittills i kursen har, med något undantag, varit rätt hyfsade. Jag vill ändå med viss emfas hävda följande:
Att skriva en vetenskapligt korrekt, begriplig och någorlunda njutbar text är förvisso en konst, men det är faktiskt fullt möjligt. Däremot kräver det en viss möda - från författarens sida!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar