Trött, stressad och allmänt ledsen - det senare utan någon direkt påtaglig orsak. Tungt och grått och vått och rörigt. Hinner inte med något ordentligt. Har inte riktigt lust heller.
Då citerar man Edith Södergran.
"Jag är intill döden trött,
ganska trött, lite trött,
sjuk och trött och ledsen.
Tung är vägen som jag nött,
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött, ganska trött,
sjuk och trött och ledsen."
Och får motvilligt inse att det väl egentligen inte är så synd om mig.
(Men citatet är nog inte riktigt rätt - och just nu hittar jag inte dikten, varken hos Södergran eller för den delen Karin Boye. Men någon av dem är det!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar