Inte så konstigt att jag inte hittade dikten. Den är ju skriven av Harriet Löwenhjelm! Jag ber härmed så hemskt mycket om ursäkt och citerar dikten i sin helhet nedan:
Är jag intill döden trött
Är jag intill döden trött,
ganska trött, mycket trött,
sjuk och trött och ledsen.
Lång var vägen, som jag nött,
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött, ganska trött,
sjuk och trött och ledsen.
Säg, var hålls min lille vän,
rare vän, ende vän
i den vida världen?
Hjärtat har jag hårt i bänn.
Kommer, kommer du igen,
lille vän, rare vän
i den vida världen?
Kom och hjälp mig för Guds skull,
för min skull, för din skull,
du, som ensam kan det!
Världen är av sorger full,
allt som glimmar är ej gull.
För Guds skull, för min skull,
hjälp mig, du som kan det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar