Jag satt i ett väntrum häromdagen. Det enda läsbara inom synhåll var någon slags bröllopstidning som sades vara lokal, vilket jag antar betyder att annonsörerna finns i vårt närområde. På insidan av första bladet fanns en helsidesannons från en av stadens köpcentra.
Det är lätt att bli lycklig!!!
skrek man ut med stora bokstäver i en somrigt sprudlande annons som kastade sig mot mina ögonhinnor. I centrum stod tre kvinnliga individer i olika åldrar (antagligen representanter för målgrupperna) som alla bar på eller lekfullt svängde med åtskilliga välfyllda kassar.
Jag blir mest trött, men också lite road. Är inte klichén "Den som har mest prylar när han dör vinner" pinsamt ute nuförtiden? Eller iallafall genomskådad, åtminstone rent logiskt sett så att rubriker inte bör vara såpass tydliga? Och vill förresten inte män också bli lyckliga?
Men jag kan hålla med om saken i sig. Det ÄR lätt att bli - eller iallafall känna sig - lycklig! Senast blev jag det på jobbet i förmiddags, när jag fick till en riktigt snygg välkomstsamplantering till den nya diakonissan som börjar på söndag.
För att inte tala om igår kväll, när jag läste första kapitlet i Stefan Andhés Det oändliga blå. (Hans kåserisamlingar har ju alltid så underbara titlar... Förvaring av violer, Av fröjd vill hjärtat gråta, En vind genom gräset...) Blandningen av vanlig vacker vardag, självkännedom och fantastiskt språk gör mig ofta lycklig.
Och eftersom böckerna redan står i bokhyllan - eller finns på bibliotek - så är det inte bara lätt utan dessutom gratis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar