Sådärja!
Nu har jag läst ut, dvs lyssnat färdigt på, Fogelströms Mina drömmars stad. Den bestod av tio CD skivor på ca en timme vardera, så det är ju ingenting mot Harry Potter-boxarna vi har klämt om somrarna i bilen.
Jag måste säga att det är en intressant skildring av hur fattigt folk och andra levde i Sverige - och framför allt i huvudstaden - under andra halvan av 1800-talet. Ett utmärkt underlag för historiska diskussioner med elever om man kan entusiasmera dem till läsning. (Eller kanske man kan använda lämpliga utdrag...?!) Jag måste också säga att Fogelström är en vaken skildrare av miljöer.
Ändå har det nästan varit lite jobbigt. Trots Helge Skoogs sansade men ändå nyansrika uppläsning, har inte heller ljudboken lyckats väcka så mycket mer än artigt intresse. Jag har inte ryckts med, inte varit särskilt intresserad av Hennings och Lottens drömmar, öden och äventyr eller hur det skulle gå för dem. Snarare känt mig ganska distanserad, kanske till och med oinbjuden. Först sista Cd:n blev jag gripen - av deras djupnande kärleksrelation, av hans död och hennes sorg över den och över bortadopterandet av äldste sonen.
Men nej. Jag tänker nog inte fortsätta läsa eller lyssna, trots att alla böckerna står i bokhyllan här hemma. Men jag är glad att jag "läst" den första!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar