fredag 19 september 2008

Tveksam uppmuntran

Ännu ett brev från a-kassan som inger mig en känsla av förvirring. Ska man skratta eller gråta? Det är väl bäst att skratta åt eländet. Det frigör ju en massa nyttiga hormoner i kroppen, om jag har förstått det rätt, och de kan nog behövas om jag ska ta mig igenom den här regeldjungeln.

Jag kan ta att mina timjobb i slutänden ger mig lägre inkomst än om jag hade fått a-kassa. (Detta på grund av hur ersättningen räknas. Halva dagen ryker till exempel även om jag bara får betalt för 1,5 timmes jobb.) Däremot har jag svårt att smälta att jag ska bli ytterligare straffad för att jag "kan och vill stå till arbetsmarknadens förfogande" - och alltså tar de jobb jag får.

Det är dock resultatet av den nya lagen om deltidsarbetslöshet, som de tydligen har kommit på först nu att jag lyder under. Egentligen borde jag alltså, om jag förstått informationen korrekt, inte ta några jobb alls om de inte fyller hela mitt arbetsutbud på 20 tim/vecka. Jag uppmuntras alltså av rent ekonomiska skäl att försaka dessa chanser att få in en fot både här och där. Är det det som kallas "arbetslinjen", den som skulle uppmuntra folk att jobba?

Problemet är ju bara att arbetsgivarna verkar särdeles ointresserade av att satsa på ett så osäkert kort som jag är - en långtidssjukskriven typ som kanske inte med 120%-ig säkerhet klarar av sin halvtid och helst lite mer. Men det är klart: Med det här samhällets syndabockstänkande så är det ju helt och hållet mitt eget fel att jag har hamnat i den här situationen. Och att jag inte har tagit mig ur den också. (Det handlar ju bara om att tänka positivt och visualisera sina mål, vet jag! Man kan vad man vill. Du är vad du äter. Och så vidare.)

Jag brukar ju säga att det var riktigt skönt att bli utkastad av Försäkringskassan, eftersom det innebar att jag inte behöver bli utsatt för fler konstiga brev, telefonpåringningar eller möten från/hos dem. Ska jag vara konsekvent borde jag väl följaktligen vara tacksam för att a-kassedagarna på detta sätt kommer att ta slut fortare än kvickt...

1 kommentar:

Mysan sa...

Lisa! Vore jag du skulle jag skriva ihop detta i ett mail och skicka till arbetsmarknadsministern. Som du skriver - det här KAN inte vara tanken! Måste vara någon gammal kvarlevande regel som missats någonstans med följd att hela systemet blir kontraproduktivt...