"Är det du som är samfälligheten?" sa den trevliga damen jag stannat för att prata med på en garageuppfart på väg till den lokala butiken, närmare bestämt på gatstumpen där styrelsen testar ett gupp efter klagomål om fortkörning. "Nej", sa jag vänligt men bestämt. "Det är VI som är samfälligheten. Men JAG är för tillfället vald till ordförande i samfällighetsföreningens styrelse."
Hon hade iallafall vett att se lite generad ut. Dessutom kunde hon tala om att det är väldigt otrevligt - och väldigt onödigt! - med ett gupp just på deras gata. Det behövs ju inte! Jag försökte lite diplomatiskt påpeka att det hade varit bra att få hennes synpunkter redan vid årsstämman då motionen, som alla fått ut i brevlådan innan, behandlades. Hon erkände villigt och glatt att det ju hade varit bra och att de flesta som hon själv är förfärligt lata.
"Ja, det är ni!" sa jag inte. För hon var ju trevlig och det är ju de flesta. Och jag vet ju att man har häcken full när livet far fram med en. Det har vi i styrelsen också. Men det vore trevligt om någon någon gång ibland ville tala om vad de tycker och anser och menar innan vi måste gå till beslut. De får ju faktiskt rätt mycket information i brevlådan. Iallafall tre-fyra gånger om året talar vi om vad vi gör och tänker - samt ber om alla sorts kommentarer och tips och lämnar kontaktuppgifter för både nät och fysisk verklighet. Årsstämman är dessutom en utmärkt informations- och kommunikationskanal om man masar sig dit!"
Det sa jag inte heller. Mer än lite diskret. För den fråga hon till slut ställde får man så uppenbart svar på både på årsstämman och i efterföljande informationsblad VARJE ÅR, så jag kunde inte låta bli. Men vi hade ett trevligt samtal, så jag ska inte klaga. För det mesta annars så pratar ju folk inte med mig (i egenskap av ordförande) förrän de redan är helförbannade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar